Trädgården är en resurs för den biologiska mångfalden

Världens länder har genom konventionen om biologisk mångfald förbundit sig att hejda utarmningen av arter och ekosystem, bland annat genom att skydda land- och vattenområden från exploatering. De stora insatserna behöver förstås göras av stater och andra stora aktörer, men även du som privatperson kan göra en insats för den biologiska mångfalden.

Vad är biologisk mångfald?

Innan vi tar upp trädgårdens förtjänster är det lämpligt att ge en kort bakgrund. Begreppet biologisk mångfald, eller biodiversity som det heter på engelska, myntades på 1980-talet. FN antog 1992 en konvention om biologisk mångfald. Här förklarars biologisk mångfald som variationsrikedomen inom arter (genetisk mångfald), mellan arter och mellan ekosystem. En hög biologisk mångfald innebär med andra ord att vi har ett landskap som rymmer många olika naturtyper, en mångd olika arter och där den genetiska variationen inom arterna är hög. Tar vi ner det på en nivå som är överförbar till studiecirkelns tema vill vi ha en trädgård med stor variation, som kan locka många djur och småkryp och där gamla kulturväxter och lantsorter frodas.

Mångfalden försvinner även i Sverige

I konventionen om biologisk mångfald antogs ett mål om att förlusten av biologisk mångfald skulle ha hejdats till år 2010. Detta mål nåddes inte på långa vägar, tvärtom fortsätter förlusten av biologisk mångfald i en rasande fart. En siffra som brukar nämnas är att vi förlorar arter i en hastighet som är 1000 gånger högre än det naturliga utdöendet. Detta sker inte bara i regnskogsländerna (som ofta hamnar i fokus när man pratar om artförsvinnande). I Sverige har vi knappt någon urskog kvar. En rapport från ArtDatabanken visar till exempel att 60 % av den produktiva skogsmarken i Sverige har slutavverkats sedan 1950. Vad gäller vattnet i landskapet har uppemot en fjärdedel av Sveriges ursprungliga våtmarker dikats ur och de som finns kvar är starkt påverkade av människan. En ännu större andel har gått förlorad i slättlandskapet i södra Sverige.

Hoten mot mångfalden

De huvudsakliga skälen till att biologisk mångfald försvinner är biotopförstörelse, överexploatering och att främmande arter sprider sig. Med biotopförstörelse menar man till exempel att naturen förstörs av övergödning, försurning eller att markanvändningen förändras (hus och vägar byggs till exempel på marker där det tidigare stod skog eller vattendrag förstörs när dammar och vattenkraftverk byggs). Överexploatering handlar tillexempel om att haven fiskas ut eller skogar kalavverkas. Med främmande arter menar man arter som av olika anledning fått hjälp av människan att sprida sig och som konkurrerar ut inhemska arter. Ett exempel från Halland är vresrosen som härstammar från Kamtjakahalvön. Här sprider den sig framförallt längs våra stränder och tränger ut det unika djur- och växtliv som finns i sandmarkerna.

Arter hittar till nya miljöer

I Halland dominerade ljung- och hedmarker landskapet under flera hundra år. Det var en karg och ogästvänlig miljö för människor, men de öppna och överutnyttjade markerna hyste en rik biologisk mångfald. Den ständiga störningen från hedbränning och boskap förhindrade markerna från att växa igen. Konkurrenssvaga växter fick en chans att hävda sig och vildbin och andra insekter hittade gott om kala fläckar där de kunde bygga sina bon.

Idag återstår bara några promille av den forna hedens utbredning. De djur och växter som hör hemma i denna miljö har trängts tillbaka kraftigt. En sista utpost för dessa kan vara i miljöer som grus- och sandtäkter. Det är miljöer som i likhet med det gamla hedlandskapet utsätts för ständig störning och där växtligheten därför inte hinner sluta sig. Här finns gott om kala fläckar där insekterna kan bygga sina bon och där konkurrenssvaga örter får en chans att gro.

Trädgården som en resurs för mångfalden

På samma sätt kan en trädgårdar fungera. När jordbruket domineras av ett fåtal grödor, ängarna nästan försvunnit och våtmarker dikats ut, kan trädgårdarna bilda små gröna mångfaldsöar i landskapet. Naturligtvis finns det många arter som har betydligt snävare krav än vad man kan hitta i en trädgård, men i trädgårdar och parker som sköts på ett smart sätt kan många arter hitta en fristad.