Redan för 2400 år sedan skrev den grekiska författaren Xenofon att man måste lära känna jordens natur för att bli en skicklig odlare. Dessa visdomar gäller förstås fortfarande och kursen om biologisk mångfald i trädgården inleddes med att vi undersökte jorden på vår lott.

Jordens ingredienser

Matjord kallas det översta lagret av odlingsbar jord. Därunder finns alven som har en tydligt ljusare färg och under det finns berggrunden. För att kunna förbättra jordens struktur är det viktigt att veta mer om dess sammansättning. Jordens mineralämnen klassificeras efter partiklarnas storlek. I jorden hittar vi bland annat:

• lera (diameter på under 0,002 mm)
• sand (diameter på mellan 0,2 till 2 mm)
• grus (diameter på mellan 2 till 20 mm)

Dessutom består jorden av:

• mull eller humus (döda nedbrutna växter och djur, det vill säga organiskt material)
• luft (ihåligheter, gångar, sprickor i jorden mm, spelar stor roll för jordens bördighet)
• vatten (beroende på jordens struktur påverkas dess förmåga att hålla kvar vattnet)
• liv (från mikroorganismer till daggmaskar och jordlöpare)

Sandjord, lerjord och mulljord

En sandjord innehåller minst 80 % sand, mindre än 10% lera och ungefär 10 % mullämnen. Sandjorden är lättbrukad och luftrik. Dräneringen är bra och jorden blir snabbare varm på våren. Särskilt rotgrönsaker trivs i sandjord. Jorden torkar dock ut snabbt och är dålig på att hålla kvar näring. Mullhalten har stor betydelse för om man lyckas odla i en sandjord.

Redan vid 10 % lera får jorden en viss lerkaraktär. Ju mer lera, desto svårare och segare blir jorden att bruka. Upp till 15 % lera är jorden relativt lätt att bearbeta och odla i. Lerjorden är näringsrik och urlakas inte så lätt. Den håller kvar mycket vatten vilket är en fördel under torra somrar men en nackdel under längre regnperioder. Lerjordar värms upp senare på våren och betraktas därför som kalla jordar. En lerjord drabbas lättare av syrebrist eftersom vattnet dröjer sig kvar i lerjordens luftutrymmen. Lerjorden är känslig för tryck och packas lätt.

Mull är bra och gör jorden näringsrik. Rena mulljordar ligger dock ofta på mycket utsatta ställen (exempelvis gamla sjöbottnar) med kraftiga temperaturväxlingar mellan dag och natt. Mellan 15-20 % mullhalt ger optimala odlingsförhållanden. Om mullhalten är under 8-9 % är jorden mullfattig.

Undersök jorden

Om man lär känna sin jord är det lättare att förbättra den. Det finns företag som gör professionella jordanalyser i labb. Det kostar runt 500 kr (år 2012) och ger exakta svar på jordens mullhalt, pH, ledningstal mm. Det kan vara välinvesterade pengar för den som odlar mycket, men det finns också många roliga metoder som man själv kan använda för att få bättre koll på sin jord. Här följer några exempel:

Botanisera
Genom att undersöka vilka ogräs som växer i trädgården kan jordens kvalitet bedömmas. Men dra inga förhastade slutsatser – det är först när ogräset bevisligen trivs på jorden som vi kan göra vissa antaganden.

• Växter som trivs i lågt pH: gullkrage, åkerspergel, vanlig pilört, stånds, veketåg, smörblomma, rågvallmo, sandtrav
• Växter som trivs i högt pH: knölklocka, sandlök, åkersenap, kornvallmo, småborre, raklosta
• Växter som trivs i bördiga och näringsrika jordar: brännnässla, hampdån, nattskatta, krusskräppa, lungrot, vitplister, stinknäva, kirskål, hundkäx, gråbo, korsört, maskros, välsk krassing, åkergyllen, penningört, svinmålla, åkermolke, strandfräne, svinmålla
• Växter som trivs i fuktig och vattensjuk jord: gåsört, bitterpilört, svalört, ängsbräsma, smörblomma, åkermynta, tuvtåtel, våtarv, åkerfräken
• Växter som trivs på tung och dåligt dränerad lerjord: hästhov, rågvallmo, åkerfräken, revsmörblomma, groblad, krusskräppa
• Växter som trivs på lätt och sandig jord: skatnäva, åkerspergel, harklöver, fårtunga, åkerven, mjölkört, revormstörel
• Växter som trivs på mullfattig jord: blåklint, gullkrage, harkål, revormstörel, sminkrot, trampört

Gräv och studera
Gräv ett hål i jorden, gärna rejält djupt. Studera det sedan i genomskärning. Det översta skiktet är matjorden. Detta skikt ska vara så djupt som möjligt eftersom det är denna jord man odlar i. Ju mörkare jorden är, desto mer mull innehåller den. I en bördig jord som ständigt förbättras är matjorden mörkbrun till nästan svart. Ett gott tecken är om det finns mycket liv i matjorden (i form av daggmaskar och växtavfall som brytits ner eller har förmultnat). Det visar att jorden är levande och bördig.

Känn
Genom att känna på jorden kan man få reda på mycket. Om man har grävt ett hål skrapar man bort jord från den släta ytan som spaden lämnat efter sig. Jorden tas från hela matjordslagret (men inte från alven). Lägg jorden i en ren hink och blanda ordentligt. Är den för torr så tillsätt lite vatten, men inte för mycket – jorden ska vara lagom fuktig.
1. Forma en jordboll. Är den mörkbrun och svart och känns som en tvättsvamp så är det en mycket mullrik jord där mullhalten är långt över 20 %.
2. Rulla jordbollen mellan händerna. Är den grynig och smulas sönder odlar man med all säkerhet i sandjord. Känns den grynig men inte smulas sönder är det kanske en lerhaltig sandjord.
3. Känns jordbollen inte grynig och inte klibbar fast vid fingrarna är det en svagt lerig jord.
4. Känns jorden klibbig – tryck tummen mot bollen. Blir ytan slät och glänsande är det en styv eller lätt lerjord med en lerhalt på över 15 %. Om ytan varken är slät eller glänsande handlar det kanske om en lerig moränjord med en lerhalt på över 5 %.

Lyssna
Rulla lite fuktig jord mellan tummen och pekfingret och lyssna på ljudet som jorden ger ifrån sig. Hörs ett tydligt risslande ljud innehåller jorden mycket sand. Påminner ljudet av ett svagt hörbart gnisslande är det antagligen en svagt lerig moränjord. Kan du knappt höra något ljud är lerhalten troligen hög.

Rulla
Rulla jordbollen mot ett bord eller planka. Kan inte jorden bilda en sammanhängande rulle är jorden sandig med en lerhalt under 5%. Kan den rullas till en tunn rulle har jorden en hög lerhalt. Ju tunnare rullen blir innan den går sönder, desto mer lera finns det i jorden.

Mät pH
Använd en pH-meter för att ta reda på jordens pH. Det finns även enklare metoder, exempelvis test med lackmuspapper, som kan ge en grov skattning av jordens pH-värde. För de flesta växterna i trädgården ligger pH-kraven mellan 5,6 och 7,5. Ett pH på 7,0 är neutralt. När vi testade pH på vår studielott låg pH-värdet på mellan 6 och 7.

Förbättra jorden

Efter att ha undersökt jorden kan det vara läge att fundera över hur man vill förändra den. Behöver pH höjas, mullhalten förbättras eller behövs det mer av något näringsämne? Det är viktigt att fråga sig vad jordförbättringen ska leda till eftersom jordförbättring är ett omfattande arbete som inte görs i en handvändning. Både för lerjordar och sandjordar gäller det att tillsätta mullrik jord. Alla organiska ämnen bidrar till en jord med bättre jordstruktur, mullhalt och ett ökat biologiskt liv.

Ett ständigt arbete

Jordförbättring är ett ständigt pågående arbete. Små mängder kompost, torv etc bidrar inte nämnvärt till att förbättra jordens struktur vilket följande exempel visar. Säg att man har en odlingslott på 10 x 10 meter där lerhalten är 20 %. Matjorden är 50 cm djup. Då har vi 50 kubikmeter jord som ska förbättras. Vill man då sänka lerhalten till hälften, 10 %, behöver man tillföra 50 kubikmeter sand- och mullblandning till lotten. En mindre flyttlastbil rymmer ungefär 6-7 kubikmeter. Eftersom man sällan har möjlighet att tillföra sådana mängder med jord får man jobba målmedvetet och räkna med att det kommer ta en tid innan man uppnår önskvärda förhållanden.

Vill man ha snabbare resultat kan man välja att anlägga odlingsbäddar med ny jord eller välja grödor som passar jordens förutsättningar. Under tiden kan man jobba med att tillföra så mycket organiskt material som möjligt till den övriga jorden.

Några tips på jordförbättrande åtgärder

•  Så gröngödslingsgrödor som klöver och ärtväxter. Det täcker marken, växer fort och ger biomassa som kan myllas ner. Växterna samlar också kväve från luften och för ner till rötterna vilket också berikar jorden. Växternas rötter luckrar även upp jorden.
• Tillför kompost. Trädgårdskomposten är inte så näringsrik men innehåller mull och biologiskt liv.
• Marktäck eller mylla ner gräsklipp, grönsaksrens, löv, torkat ogräs och annat som man får från trädgården. Det blir en utmärkt gödning och jordförbättring.
• Tillför välkomposterad (brunnen) stallgödsel. Mycket av näringsämnena har hunnit försvinna från stallgödslet när det brunnit, men gödslet har en bra struktur som förbättrar jorden.

Lästips

Philippe Plöninge – Den goda jorden.